Twist and shout

Igår hade jag och min kompis Arnold bestämt att det var dags att ha lite kul på helgen också, och inte BARA jobba och plugga hela tiden. Jag hade sett en 60-tals klubb som hålls en gång i månaden som jag ville pröva. Arnold hade en grej han skulle gå på innan, så jag satt hemma, sörpla lite vin och lyssnade på alla 60-tals listor jag har på Spotify. Efter ett tag blev det ganska tråkigt och det började spöregna. För att hålla humöret uppe tog jag 68 bilder i Photobooth.

Jag var sjukt nöjd med sminket.

Lite rädd att gå ut för att det blixtrade så mycket.

Mest väntade jag på att de skulle öppna så att jag kunde gå nån jäkla gång.

På vägen dit såg jag en karaokebuss. Det såg lite ledsamt ut med bara två personer längst bak, men lät så kul ändå. Tänk att vara en hel buss full med kompisar. Bra förfest liksom.

Klubben var kul, lite konstig lokal med ett stort hål i mitten för trappa och så bara korridorsmalt runt om, men bara bra musik och alla var där för att dansadansadansa.
När vi var helt slut i benen promenerade vi hem till mig igen. Arnold bor två timmar bort med tåg, så han fick låna vår soffa. Som tack bjöd han mig på frukost idag. Vi gick till ett ställe 30 meter från mitt hus som jag går förbi varje dag på väg till skolan där det alltid är folk som äter frukost och som jag alltid suktar efter.

Jag fick en kopp i min allra bästa gröna nyans och blev mycket glad.

Mina Eggs Benedict med rökt lax. Åh så gott!

Arnold's Big Breakfast Plate. Jag hjälpte till lite, för att bevisa för servitrisen att han visst kunde äta upp den.

Jag sa att om det här är tacken får han gärna sova över så mycket han vill! Fast han flyttar upp hit nästa vecka, så det kommer nog inte behövas. Men det betyder att vi kan gå ut och dansa snart igen!